13 april 2021 I tandvården behövs allt från enkla tandborstar till avancerade datorer, de senare används bland annat allt mer vid digital framställning av protetiska broar och kronor. Ofta skiljer sig olika mjukvaror mer än de olika datorernas kvalitet och på samma sätt kan det vara viktigare vem som håller i tandborsten än hur själva borsten är beskaffad.
Blir du sjuk eller gammal, eller både sjuk och gammal och kanske muntorr, av ålder eller medicinering, och inte längre kan sköta din munhygien så har du nog problem redan innan du hamnar på särskilt boende, men väl där är du helt utelämnad till vårdpersonalens förmåga att sköta dina tänder. Jag är övertygad om att personalen är mycket mån om patienterna och vill göra allt för dem. Men sanningen, enligt min uppfattning, är att som grupp kan varken undersköterskor eller biträden borsta sina patienters tänder eller hålla deras proteser rena, trots anvisningar från tandhygienister. Dessutom är den tid förbi när de flesta äldre patienter på särskilda boenden saknade tänder och istället bar löständer. På en muntorr människa som inte själv kan sköta sin munvård får karies fritt spelrum och hålen i tänderna kan fort bli förskräckligt stora medan andra bakterier gör tandköttet infekterat i väntan på att tänderna lossnar.
Nuförtiden blir visserligen inte väntan så väldigt lång, patienterna är generellt sämre än tidigare när de placeras på särskilda boenden, men även några månader utan adekvat munhygien får betraktas som en plåga. Om du så hade helprotes skulle det väl inte vara trevligt om tandstenen fick sitta kvar på protesen eller om matrester och beläggningar lämnades under protesen, mellan gom och plast. Har du tänder på rot kan du få riktigt ont, antingen tänderna lever eller är rotfyllda.
Inom ramen för Nödvändig tandvård, den starkt begränsade bastandvård som regionerna meddelar till sjukvårdstaxa för bland annat dem som bor på just särskilda boenden, ingår visserligen ett besök hos tandhygienist för tandstensskrapning några gånger per år, men det är strid på kniven om någon tandläkare begär att hans sjuka patient skall få gå oftare än stipulerat hos tandhygienist. Patienterna kläms mellan två pengapåsar: Regionerna betalar den Nödvändiga tandvården medan kommunerna betalar den dagliga tandvård som personalen på de särskilda boendena förväntas meddela, fast om patienterna verkligen fick tänderna borstade varje dag av utbildad personal, typ tandhygienister, skulle säkert regionernas kostnad för reparativ tandvård minska väsentligt. När det gäller Särskilda boenden som det ju nuförtiden så vackert heter, är de ofta slutstation för gamla, trötta, medicinerade människor som dör något år efter att de flyttat in, men jag tror inte att någon säger att dem struntar vi i för att de dör snart och kanske inte är riktigt klara i huvudet p g a demens eller medicin, för det är väl inte ett sådant samhälle vi vill ha? Inte vill du själv ligga och vänta på döden med kladdig mun med galopperande karies i lossnande tänder?
En fråga jag mött är om det verkligen går att få tag på tandhygienister som vill arbeta i det här träsket med utslitna människor med dålig munhygien. Ja, vad kan en tandhygienist? Jo de kan i kraft av egen legitimation undersöka tandlossning och karies och behandla båda sjukdomarna, så länge de inte borrar i tänderna eller skär i tandköttet. De är utbildade på tandborstning och bör lindrigt och effektivt kunna borsta tänder på en patient som känner att här kommer ett proffs. Eller så kan hygienisterna hjälpa tandläkarna, till exempel med avtryckstagning, när dessa gör kronor och broar till patienterna. Vad händer i framtiden? – En möjlighet är att i takt med att den digitala tekniken väller fram, så kommer tandläkarna att finna fler och fler orsaker att förse patienterna med kronor och broar eftersom den digitala utrustningen genom sin höga kostnad uppmanar till stordrift. Så småningom kommer nog beslutande myndigheter att återinföra Försäkringskassans förhandsprövningar av större behandlingar och om dessutom Socialstyrelsen öppnar för en allmäntandläkarspecialitet kommer vi att få fler allmäntandläkare som sätter omdöme före produktion. Men på äldreboendena kommer alltför många patienter ha alltför många tänder i alltför dåligt skick, för lagade och kronförsedda tänder har lättast att drabbas av hål och tandlossning, så det kommer att finnas tjänster i äldrevården för tandhygienister även om tandläkarna får mindre att göra.
Och kostnaderna då? Jo eftersom tandhygienisterna torde vara både bättre och snabbare än äldreboendenas övriga personal vad gäller tandbehandling så frigörs här underskötersketid (inte minst viktigt i coronatider) och rimligen behöver inte tandläkare varken laga eller rotbehandla eller dra ut lika många tänder på regionernas bekostnad om tänderna verkligen hålls rena. Det tar väl ett tag innan det känns naturligt för kommuner att anställa tandhygienister, men både regioner och kommuner lär spara pengar på förändringen, samtidigt som patienternas lidande minskar.
Lars Ralph
Tandläkare, medlem i Moderata Seniorers riksstyrelse